Perfect
Alltså hörni, det här med att få ihop hela livspusslet... det är nånting jag har funderat över en del för jag har just nu många bollar i luften. Egentligen så har jag väl alltid det, jag är lite sådan som person att jag måste ha mycket att göra. Är mitt liv för lugnt så blir jag galet rastlös.
Men hur lyckas man få ihop alla bitar utan att känna sig otillräcklig på något plan? Ibland kan jag känna att jag har balans i jobb och plugg men lyckas inte riktigt vara en så bra familjemedlem som jag skulle vilja och höra av mig till min familj tillräckligt ofta osv. Det handlar väl antagligen bara om att sänka ribban och inte ha så jäkla höga krav på sig själv. Inse att man inte måste vara perfekt hela tiden.
Känner ni igen er i detta? Vad har ni för lösningar?<3
You can have it all
Igår kväll satt jag och lyssnade på musik som jag brukade lyssna på när jag var yngre.Jag var väl lite nostalgisk och så helt plötsligt kom den musiken jag lyssnade på när jag mådde som sämst.Fy vad jobbigt det var att lyssna på även om det är bra musik!Jag kände mig så som jag gjorde då,så ensam och ledsen.Det är vid såna tillfällen man önskar att man hade en pojkvän faktiskt.
Jag är egentligen ganska trött på att vara singel men jag har inte träffat någon än som jag skulle kunna falla för.Jag tror att det är för att jag är så otrygg i mig själv.Jag vågar inte låta mig själv bli kär för jag är så rädd för att bli sårad.Jag är rädd för att ge mitt hjärta till någon eftersom jag då skulle kunna få det krossat.Jag vågar inte öppna upp för då blir jag sårbar.Och det är jättetråkigt att det är så för det är ju bara jag som förstör för mig själv.Men det är så otroligt svårt att komma ur det här beteendet när man har blivit sårad innan.Hur gör man för att kunna lita på människor igen?
Det här blev visst ett ganska djupt inlägg men det var lite funderingar jag har haft iallafall.♥
